att avtalet ingicks under förutsättningen attlokaleninteskulleöverlåtastillnågonsombedrevkonkurrerandehamburgerverksamhet. Före avtalet mellan Max och Lotsbåten ingicksförvärvade en av Max konkurrenter, Frasses Bar i Luleå AB (Frasses) samtligaaktier i Lotsbåten utan Max vetskap. Efter att Max fått kännedom om att Frassesavsåg att bedriva konkurrerande hamburgerverksamhet i lokalen väckte Max enutomobligatoriskt skadeståndstalan mot Frasses. HD biföll Max skadeståndstalanmed motiveringen att Frasses agerande var kvalificerat otillbörligt och ett tydligtavsteg från vad som måste krävas av en kommersiell aktör, samt att det inte gickatt rättfärdiga Frasses agerande utifrån ett konkurrensrättsligt perspektiv. Det är128Se t.ex. NJA 2007 s. 758.Prop. 1972:5 s. 568, exempel på rättsfall där skadestånd för ren förmögenhetsskada har utdömts därskadan inte har orsakats genom brott är NJA 1987 s. 692, NJA 1996 s. 700 och NJA 1998 s. 520.130Det bör anmärkas att detta rättsfall avgjordes innan införandet av produktansvarslag (1992:18), menHD avgörande bygger ändå på synpunkter kring skadestånd vid produktansvar, se särskilt Bengtsson.tillägg i NJA 1986 s. 712.12951dock som huvudregel svårt att kringgå principen om avtalets subjektivabegränsningar genom en utomobligatorisk skadeståndstalan. Till exempel uttalarHD i NJA 2014 s. 760 att en part i en avtals kedja kan vara förhindrad att rikta enutomobligatoriskt skadeståndstalan mot en part i ett senare led om detta följer avett avtal eller en särskild rättsregel. Ett tydligt exempel på detta är t.ex. NJA 2007s. 758 där huvudfrågan var om beställaren av en entreprenad kunde genom enutomobligatorisk skadeståndstalan kräva ersättning från en underentreprenör. HDunderkände denna talan på grund av att det framgick i entreprenadavtalet (AB92) att generalentreprenören ansvarade för alla skador som orsakats avunderentreprenöre

skilt vidtredjemansavtal och direktkrav, Iustus Förlag AB, Uppsala 2020.Radetzki, M., Tolkning av försäkringsvillkor, Upplaga 2, Norstedts Juridik AB,2020.Ramberg, J. och Ramberg, C., Allmän avtalsrätt Upplaga 8, Norstedts Juridik,2020.Ramberg, C., En ny avtalslag, SvJT 2011 s. 32.Rodhe, K., Svensk rättspraxis, obligationsrätt 1945-1949, SvJT 1951 s. 581.Samuelsson, J., Något om tolkning av försäkringsvillkor, SvJT 2014 s 695.Sundberg, J., Avtalstyper och typavtal, SvJT 1961 s 26.Van der Sluijs, J., Direktkravsrätt, Vid ansvarsförsäkring, Jure Förlag AB,Stockholm 2006.Westberg, P., Konflikt och Kontrakt, Jure Förlag AB, Stockholm 2020.Zackariasson, L., Direktkrav, Om rätt att rikta anspråk mot gäldenärens gäldenär,Iustus Förlag AB, Uppsala 1999.PraxisNJA 1939 s. 592NJA 1949 s. 645.NJA 1956 s. 209NJA 1978 s. 307NJA 1986 s. 712NJA 1987 s. 692,74NJA 1989 s. 117.NJA 1992 s. 403NJA 1994 s. 359NJA 1995 s. 197NJA 1996 s. 400NJA 1996 s. 700NJA 1998 s. 520NJA 2000 s. 48NJA 2001 s. 711NJA 2005 s. 142.NJA 2007 s. 758NJA 2010 s. 559NJA 2010 s. 629NJA 2012 s. 697NJA 2013 s. 233NJA 2013 s. 491NJA 2014 s. 760NJA 2015 s. 741NJA 2015 s. 1040NJA 2017 s. 289NJA 2021 s. 62275